För några dagar sedan lyckades den Irakiska armén befria den assyriska staden Baghdede (Qaraqosh), sydost om staden Mosul i norra Irak, från terrororganisationen IS/Daesh.
Under volontärresan till norra Irak förra året, träffade Assyrier Utan Gränser flera flyktingfamiljer som flydde från Baghdede efter att IS/Daesh intagit staden. Nedan följer en kort berättelse om en av alla dessa familjer på flykt.
En familj med sina fem barn, svärmor och svärfar samt gammelfarmor som bor i en liten barack om ca 20 kvm. Två mindre rum om knappa 8 kvm var samt en liten hörna för en liten diskho. I rummen finns madrasser, kuddar m.m. och knappt plats för att stå på.
I ena rummet träffar vi gammelfarmor – Nana – hon är 102 år gammal. Hon är blind, liten och späd, och har tatueringar på händer, fötter och ansiktet. Hon sitter tyst och värdigt i det mörka rummet. Hennes son berättar att familjen flydde
sommaren 2014 från Baghdede. Att tvingas fly vid en ålder om 101 år och överleva färden och nu tvingas leva i usla förhållanden är inte rättvist.
Kommer Nana efter två år på flykt kunna återvända hem? Hur ser deras hem ut? Finns det något hem kvar? Är det bättre att stanna kvar i flyktinglägret?