Om assyrierna

Assyriernas ursprung

Assyrier (även kallade syrianer och kaldéer) utgör ursprungsbefolkningen i områden som idag tillhör Syrien, Irak, Turkiet, Iran och Libanon. Deras rötter går tillbaka till det forntida assyriska riket – ett av historiens mest inflytelserika imperier – som hade sitt ursprung i nuvarande norra Irak. Det assyriska imperiet existerade från cirka 2000 f.Kr. och nådde sin höjdpunkt innan det föll år 612 f.Kr.

Ett folk utan land

Assyrierna lever idag som en minoritetsgrupp i sitt historiska hemland. De var ett av de första folken att omfatta kristendomen, en tro som fortfarande bekänns av majoriteten inom folkgruppen. Deras kristna tro, unika identitet och eget språk har genom historien gjort dem särskilt utsatta, vilket ofta lett till diskriminering och ett liv som andra klassens medborgare i sina ursprungsländer.

Assyrier Utan Gränser gör ingen åtskillnad i sitt humanitära arbete – hjälpen ges oavsett benämning, kyrkotillhörighet eller religiös tillhörighet inom folkgruppen.

Folkmord avlöser varandra

Assyrierna har i flera sekler utsatts för systematisk förföljelse, våld och kränkningar. Tre särskilt smärtsamma händelser som fortfarande lever kvar i det kollektiva minnet hos dagens assyrier är massakern i Hakkari, folkmordet Seyfo och massakrerna i Simele.

Islamiska statens framfart i Irak och Syrien år 2014 blev en brutal påminnelse om att den långvariga fördrivningen och förföljelsen av assyrier i deras ursprungsländer ännu inte har upphört.

Massakern i Hakkari 1843

Efter påskveckan år 1843 drabbades det assyriska folket i Tyari, beläget i Hakkari i nuvarande Turkiet, av en blodig massaker. By efter by brändes till grunden, och över 10 000 assyrier mördades kallblodigt.

Tusentals kvinnor och unga flickor fördes bort, utsattes för våldtäkter, eller förslavades av sina förövare. De barn som inte dödades såldes som slavar eller splittrades från sina familjer för alltid.

Seyfo 1915

Det assyriska folkmordet ägde rum i skuggan av Första världskriget och räknas än idag som ett av de största brotten mot mänskligheten i modern tid. Av assyrierna kom det att kallas Seyfo – ”svärdets år” – efter de hundratusentals oskyldiga assyrier som systematiskt mördades med ottomanska och kurdiska svärd.

De få överlevande fann sig i den nya turkiska republiken, där de berövades rätten till sin identitet och sitt språk. Staten gjorde allt för att radera minnet av Seyfo, både inom landet och internationellt.

Trots detta fortsatte den assyriska diasporan sin kamp för att belysa det bortglömda folkmordet. År 2010 erkände Sveriges riksdag Seyfo som folkmord – ett viktigt steg efter årtionden av envis aktivism och påverkansarbete.

Simelemassakern 1933

Efter att Irak utropat sin självständighet svepte sekteristiska strömningar genom landet. Assyrierna utpekades som potentiella upprorsmakare, och rykten spreds om att de skulle ha förgiftat brunnar i muslimska byar – en lögn som kom att få katastrofala följder.

I augusti 1933 samlades hundratals assyriska män i städerna Simile och Duhok, där de kallblodigt avrättades av irakisk polis och militär. Massakern blev startskottet för ett bredare våldsutbrott som snabbt spred sig till 63 assyriska byar och samhällen runt om i norra Irak. Tusentals människor dödades – majoriteten av dem kvinnor och barn.

Våldet utlöste en omfattande flyktingvåg, som tvingade många assyrier på flykt från sitt hemland. En katastrof av denna omfattning skulle inte upprepas förrän under Irakkriget 2003.

Swish 900 12 15

OBS: Vi kan inte ta emot personliga meddelanden via Swish

Bankgiro 900-1215
Plusgiro 900 121-5

Bli månadsgivare här!