Gabriel Keryakos och Bahij Lahdo åkte till Istanbul, Turkiet, för att besöka assyriska flyktingar som deltar i Assyrier Utan Gränsers Istanbulprojekt. Här är deras berättelse, tankar och känslor från deras besök.
Konflikten i Syrien har nu gått in på sitt fjärde år, och än är ingen lösning i sikte. Antalet döda under konflikten räknas i hundratusental, och många fler har skadats eller fängslats. Befolkningen lider och behoven är enorma. Många assyrier har tvingats fly från Syrien och en del har hamnat i Istanbul i Turkiet. Av dessa tvingas många uppehålla sig i Istanbul en längre tid innan de kan ta sig vidare till norra Europa, vilket är slutdestinationen för majoriteten av de assyriska flyktingarna. Eftersom de är kvar i Istanbul en längre tid så uppstår ett behov av utbildning och aktiviteter för flyktingarna och då särskilt flyktingbarnen. Assyrier Utan Gränser tillsammans med Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul har därför startat en dagverksamhet för de assyriska flyktingarna i Istanbul. Alla vi som engagerat har oss för de assyriska flyktingarna och på olika sätt stöttat Assyrier Utan Gränsers hjälparbete har förstås undrat hur flyktingarnas vardag ser ut och hur de har det. Samtidigt är det naturligtvis också mycket angeläget att på plats kunna följa upp att de medel som skänkts till Assyrier Utan Gränser används på allra bästa sätt – men också att i samtal direkt med flyktingarna få en bättre bild av deras behov och önskemål. Strax innan jul beslöt vi oss därför för att åka ner och besöka Assyrier Utan Gränsers Istanbulprojekt.
Assyrier Utan Gränsers projekt i Istanbul var först menat att vara en dagverksamhet för barnen men eftersom behovet av sysselsättning var stort också för de vuxna så anordnas det aktiviteter på kvällarna även för dem. Verksamheten är således uppdelad i två delar. På förmiddagen och kort in på eftermiddagen hålls det modersmålsundervisning, engelskundervisning och andra meningsfulla aktiviteter för barnen. På kvällarna hålls det hemspråksundervisning för de vuxna samt undervisning i svenska, tyska och turkiska. Efter undervisningen görs det sociala aktiviteter. Barnen får även möjlighet att göra utflykter till bland annat museer, lekland och teatrar mm. Undervisningen bedrivs av lärare som arbetar ideellt och en del av modersmålsundervisningen leds av de vuxna flyktingarna. Vissa av dem har varit lärare i Syrien och är skickliga pedagoger. Under de tio dagar som vi var i Istanbul fick vi möjlighet att närmare följa hur verksamheten är upplagd. Ansvarig för den dagliga driften av verksamheten är Yakup Atug, assyrisk universitetsstuderande i Istanbul, men bördig från Turabdin i sydöstra Turkiet. Ansvarig för projektet är dr. Önver Cetrez på Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul.
Den bild vi fick under vårt besök i Istanbul är att de flesta flyktingar, tack vare hjälpinsatser åtminstone i materiellt hänseende, mår så väl som man kan förvänta sig under dessa omständigheter och är i många fall vid ganska gott mod. Just stödet från organisationer som Assyrier Utan Gränser och känslan av att inte vara helt och hållet övergivna av världen betyder naturligtvis mycket för att hålla moralen uppe och ge hopp inför framtiden.
Samtidigt är det naturligtvis så att merparten av flyktingarna är märkta av de fruktansvärda upplevelser de gått igenom och inte sällan mår psykiskt dåligt. Ovissheten och den svåra livssituationen är inte lätta att hantera och den psykologhjälp och terapi som barnen och ungdomarna erbjuds inom ramarna för Assyrier Utan Gränsers projekt kan nog i många fall vara av avgörande betydelse för hela deras fortsatta liv.
Att barnen, trots all sorg och oro, visar så mycket glädje och med sådan entusiasm och energi gå upp i aktiviteterna är det bästa kvittot på hur väl fungerande – och viktig – verksamheten i själva verket är. Just att kunna erbjuda barnen en kontinuitet och trygghet i vardagen, att avlasta de redan hårt prövade föräldrarna men också att så långt möjligt kunna kompensera för förlorad skolgång är naturligtvis allt av största vikt.
Under de dagar vi var på besök på verksamheten blev vi därför mer och mer övertygade om att verksamheten i högsta grad bidrar till flyktingarnas välbefinnande. Dagverksamheten skapar rutiner för barnen och de vuxna. Barnen får utbildning och aktiveras, vilket bidrar till att de frigör en del av den negativa stress de samlat på sig under en längre tid. Dagverksamheten bidrar även till flyktingbarnens utveckling och välmående. Alla barn behöver få utvecklas, vare sig de är på flykt eller inte. Undervisningen anpassas till barnens varierande förmåga och ålder. Barnen är duktiga och de är på plats i undervisningslokalen före utsatt tid. De vill heller helst inte gå hem när undervisningen är slut, ett tydligt tecken på att de trivs!
Vi såg naturligtvis även symptom på trauma, depressivt beteende och en känsla av hopplöshet. Under de dagar vi var på besök såg vi emellertid också att det bland flyktingarna själva fanns ett starkt och utbrett intresse för att aktivt försöka förbättra den dagliga situationen.
Det finns omkring 20 personer från olika assyriska organisationer som på plats hjälper flyktingarna, bland dessa läkare och tandläkare som tillgodoser behovet av hälsovård för flyktingarna. Det finns dock ingen organisation som organiserar några aktiviteter för flyktingarna. Det är därför Assyrier Utan Gränsers dagverksamhet är så viktig. Det övergripande syftet med projektet är att skapa förbättrad hälsa, erbjuda aktiviteter, samhällsbyggande, ökad kulturell kompetens och integration i samhället.
Bland de som deltar i och drar nytta av verksamheten finns uppskattningsvis ca 50 unga män (18-30 år) samt ca 30 barn i åldrarna 5-16 år. Totalt sett är ungefär hälften av de som deltar i projektet kvinnor.
De assyriska flyktingarna är uppdelade i ett antal olika grupper – hela familjer samt kvinnor och barn respektive unga killar och vuxna män för sig. Medan flera familjer och kvinnor får dela på en lägenhet får ca 25-30 vuxna män dela en lägenhet i två våningsplan. Det är ont om boende och på grund av flyktingkrisen har hyrorna tre- eller fyrdubblats – något som hyresvärdarna cyniskt utnyttjar. Den syriska liran är inte mycket värd i förhållande till turkisk valuta och i den mån man har några besparingar eller hunnit sälja av några ägodelar innan flykten minskar kapitalet snabbt. Många av de unga männen har flytt direkt ifrån militärtjänstgöring.
Vad de yngre männen utan familj beträffar har många befunnit sig i Istanbul som flyktingar i över två år. Det är omöjligt för dem att återvända till Syrien på grund av den överhängande risken för tvångsrekrytering till armén eller den kurdiska milisen YPG. Den långa väntan, ovissheten och svårigheten att se en långsiktig lösning får många av dem att må dåligt.
Avslutningsvis vill vi särskilt framhålla den otroliga insats på plats på flyktingcentret som görs av den verklige eldsjälen Yakop Atug. Han leder dagaktiviteterna och undervisar barn och vuxna samt hjälper till med bostäder, sjukvård, tolkning och mycket mer. Yakop är den drivande kraften i verksamheten och en stor inspirationskälla och förebild!
Vi känner oss oerhört privilegierad som har fått dela några dagar tillsammans med flyktingarna i deras modiga och outtröttliga kamp för ett bättre liv och en ljusare framtid för sina familjer och för sitt folk. Vi är också glada och stolta att på plats ha kunnat konstatera hur stor skillnad Assyrier Utan Gränsers hjälpinsatser faktiskt gör för dessa utsatta människor i deras utom svåra läge. Samtidigt känner vi också ansvaret för att dela flyktingarnas berättelser och se till att vi alla gör vårt bästa för att fortsätta bistå med hjälpen som de så desperat behöver. Så låt oss alla fortsätta stödja Assyrier Utan Gränsers hjälpinsatser i Istanbul – flyktingarna behöver vår hjälp och vi har alla möjligheten att skänka den hjälpen!
Likt alla andra som besökt Assyrier Utan Gränsers projekt i Istanbul lämnade vi ett avtryck efter oss – också rent bokstavligt. Traditionen bjuder att alla ska doppa handflatan i färg och trycka den mot väggen. När vi tittade på väggen såg vi många avtryck, människor som kommit och gått och som alla har lämnat något efter sig – men som också alla tagit något med sig. Det är vår skyldighet att sträcka ut en hand till dem som är mindre lyckligt lottade. Assyrier Utan Gränser gör skillnad i människors liv och för de assyriska flyktingarna – utan avseende på benämning eller ideologi – kan den skillnaden ibland vara mellan liv och död.
Det kan göras så mycket mer om fler väljer att engagera sig och om fler sträcker ut sin hand. Projektet – och flyktingarna som det hjälper – är beroende av er, Assyrier Utan Gränsers givare!
Gabriel Keryakos
Bahij Lahdo
Man kan via en presentation av projektet se bakgrunden till projektet, bilder och vad som hittills har gjorts.