Nedan återges en reserapport som skrivits av Annika Rabo, professor i socialantropologi, som åkte med AUG till Irak. Läs om förstudien här.
En resa till norra Irak med Assyrier Utan Gränser
Vilken resa jag fick vara med om när jag följde med Assyrier Utan Gränser till norra Irak i början av juni! Danielle Barsoum och Izla Kaya skulle till Dohuk för att tillsammans med Assyrian Aid Society-Iraq arbeta med en projektansökan till Forum Syd. Ansökan handlar om stöd till assyriska ungdomar för att dessa skall stanna kvar och inte migrera. Jag fick följa med på resan i egenskap av forskare i socialantropologi vid Stockholms universitet. Detta var mitt första besök i Irak. Trots att jag arbetat i och om Mellanöstern i nästan fyrtio år har jag aldrig lyckat komma till Irak. Här följer några av mina intryck från resan.
Först och främst vill jag lyfta fram hur oerhört gästfria och snälla alla var som vi mötte, alltifrån de som arbetade inom Assyrian Aid Society-Iraq och inom Chaldoassyrian Student and Youth Union till alla de vi träffade i de byar vi besökte. Det kändes verkligen att man var i Mellanöstern. Under arbetet med projektansökan blev vi hela tiden serverade vatten, te och läskedrycker. När vi var ute i byarna blev vi bjudna på allt från glass, kakor, te och vatten till färska mullbär. Det var verkligen roligt att besöka byar där AUG tidigare gjort insatser – vattencistern, generator, vattenledningar – och höra hur uppskattade dessa var. Och det var intressant att besöka byar och mindre städer från vilka ungdomar i det kommande projektet kan rekryteras.
Landskapet i denna del av Irak är spektakulärt. Vi landade i Erbil i nära 40-gradig torr hetta. Flygplatsen är enorm men har ännu så länge inte så mycket trafik. Resenärer måste ta sig med särskilda taxi eller bussar till en uppsamlingsplats där de som möter passagerare får stå. Vi blev hämtade av Assyrian Aid Society-Iraq och for ett par timmar genom ett mycket torrt och ganska flackt landskap till Dohuk. Detta är en del av det stora slättlandskap som sträcker sig från norra Syrien genom Irak. Här odlas vete och korn men det har varit torka i flera år vilket bidrar till att många i byarna i slättlandet har svårt att försörja sig. Dohuk ligger som i en gryta omgiven av berg. Det är utlöpare av Zargosbergen och det är väldigt vackert. Vi besökte flera assyriska byar där många människor är så kallade Internally Displaced Persons. De hade fått sina byar förstörda på 1980-talet när Saddam Hussein byggde palats på olika bergstoppar. Då tvångsförflyttades bybor för att inte vara i vägen för diktatorn. Dessa bybor, som i många fall bott och arbetat i Bagdad, har efter 2003 flyttat tillbaka till sina ursprungsområden men räknas inte som fullvärdiga medborgare i norra Irak. Dessa relativt svala bergstrakter är fortfarande attraktiva för utländska turister och irakier på sommaren. Det verkar också mycket populärt att fira bröllop här. Vi körde förbi massor av reklam för just bröllopslokaler.
Vi besökte också Nineveslätten sydväst om Dohuk. Där var skördetider men, som nämnt ovan, inte särskilt bra skörd av vete eller korn. Efter skörden släpper jordbrukarna in får och getter som får beta på stubben. Djuren i sin tur ger naturlig gödsel på de stora fälten. Många av de verkligt stora hjordarna tillhörde arabiska klaner från centrala Irak. På Nineveslätten besökte vi småstäder och byar. Den kanske mest minnesvärda stannade vi i strax före skymningen och tittade på folklivet och besökte en familj. Utanför kyrkan och skolan spelade ungdomar volleyboll, folk kom gående på den stora bygatan och gamla tanter satt på en bänk och pratade med varandra. Vi tittade också på ett hus som användes av en kvinnoorganisation som lagar mat och säljer till stora fester och bröllop. Vi fick höra att för de unga kvinnor som deltog innebar detta arbete ökad rörlighet och ökad självkänsla. Byn hörde administrativt till Mosuldistriktet där det fortfarande råder stor oro. De ungdomar i byn som studerar i Mosul åker alla gemensamt dit i en buss (red anm.; byn heter Sharafiya och byggandet av kvinnocentret delfinansierades av AUG år 2009).
I Dohuk byggs det mycket men det är dyrt att skaffa bostad. Staden har inte någon stor och bevarad gammal stadskärna men vi hann i alla fall med en liten utflykt till stadens basarkvarter där det rådde trängsel och folkliv. I Dohuk verkar alla åka bil överallt. Vi såg inga fotgängare men däremot massor av nya stora fyrhjulsdrivna bilar.
Vi bodde på ett ganska enkelt men hyfsat hotell som hade en väldigt stor utomhusrestaurang. Särskilt första kvällen njöt vi verkligen av att sitta ute när månen gick upp. En så starkt lysande och så stor måne har jag nog aldrig sett. Det tog en dag för oss att förstå att till alla måltider på restaurang serveras soppa, sallad, hommos, yoghurtröra, vita bönor i tomatsås och okra (bamia) samt ett helt underbart bröd. Detta är de automatiska förrätterna och sen kommer själva maten man beställer. Grillat kött är så klart mycket populärt. Personalen tyckte nog vi var konstiga som flera kvällar bara ville ha förrätterna, eller bara salladen och bröd, eller kombinera sallad och bröd med vattenmelon och glass. Men de accepterade snällt våra underliga önskningar.
Den som verkligen vill fira det assyriska nyåret skall tydligen resa till Dohuk. Alla vi mötte talade om hur detta firande pågår i flera veckor. AUG borde kanske ordna en resa nästa år?
Hälsningar,
Annika Rabo
27 juni 2012