En personlig reseberättelse från Syrien av Nipour Abdel Ahad

En av Assyrier Utan Gränser nya volontärer och medarbetare, Nipour Abdul Ahad, var i Syrien under sommaren 2014. Han träffade bland andra Assyrier Utan Gränsers senaste samarbetspartners i Syrien och passade på att leta upp vattenbrunnen i Qamishli som installerades med hjälp av gåvorna från julen 2013. Fler bilder från hans resa kan ni hitta på facebook “Assyrians Without Borders”. Här är Nipours egna ord och tankar.

Jag har levt nästan hela mitt liv i Syrien, och är uppväxt i staden Qamishli. Situationen i landet har tvingat mig att lämna mitt hem och börja om på nytt i Sverige. Här har jag nu bott i 3 år. Under sommaren var jag åter igen i Qamishli, Syrien. Fast denna gång var jag där som en gäst. Mycket av det jag har sett där under detta besök, känner jag till sedan tidigare och det kanske du också gör. Fast när man upplever det på plats, är det en helt annan sak.

Rent säkerhetsmässigt hade jag förväntat mig en mycket värre situation än vad jag faktiskt stötte på. Det var säkert att ge sig ut i staden, på restaurangbesök, promenader m.m. Både dag- och kvällstid. Tillvaron för de boende har dock blivit mycket sämre än för 3 år sen. Ekonomiskt, då allt är mycket dyrare, men även grundläggande funktioner som vi här i Sverige tar för givet. Det är svårt att få tag på dricksvatten. Att duscha eller tvätta sig behöver noggrann planering. Tillgång till elektricitet är en lyx som är tillgänglig några timmar om dagen i bästa fall. Utöver den ekonomiska svåra situationen, då alla varor har blivit mycket dyrare (ris 5 gånger dyrare, socker och te 4 gånger dyrare), så har många av de livsviktiga och för oss självklara varor, såsom barnblöjor och barnmat, blivit väldigt svåra att få tag på. Sedan finns det även en hel del varor som varit tillgängliga tidigare som helt försvunnit från marknaden och går inte att få tag på längre. Till exempel har en del mediciner försvunnit från marknaden och ersatts med liknande mediciner med lägre kvalitet.

Folk har ändå acklimatiserat sig till situationen så som den är, det ligger i människans natur att göra det. Fast det som är fortfarande väldigt svårt för vårt folk där, är just migrationen. Att fler och fler av deras släktingar, vänner och bekanta lämnar staden och landet. Det finns fortfarande en del människor som inte vill lämna sitt hemland, sina hem. Dessa människor behöver vår hjälp, för att kunna uthärda situationen och inte ge upp.

Det torftiga läget har sina fördelar, folk är mer öppna och villiga att hålla ihop och samarbeta. Nu finns det ännu fler organisationer vars syfte är just att hjälpa de människor som har det värst. Trots detta så är den ekonomiska situationen mycket svår. Organisationerna som arbetar för att hjälpa människor har svårt att få tag på resurser, detta då även de som hade det bäst ställt och brukade vara frikostiga, inte kan hjälpa i lika stor utsträckning som förut. Hjälporganisationerna är därför extra beroende av hjälp från utlandet.

Under min vistelse hade jag möjligheten att komma i kontakt med Assyrier Uan Gränsers samarbetspartner och fått ta del av deras verksamhet . Jag träffade ordförande av ”Assyrian Foundation for Relief and Development” och en från “Youth Assembly of Mother Syria”. Båda organisationerna talade om att de var nöjda med att arbeta med Assyrier Utan Gränser och ser fram emot att kunna utveckla sammarbetet och hjälpa assyrierna än mer.

Nipour Abdel Ahad

Assyrier Utan Gränser arbetar för fullt med projekt inför julen för att skicka hjälp till assyrierna i Syrien. Det har nu gått snart fyra år sedan kriget startade och tusentals assyrier har flytt landet, men många är kvar och behoven är stora